Tänk vad mycket oro som kommer med ett barn. Det är ganska så himla sjukt egentligen. Är det inte det ena så är det det andra.
Nu har Juno bajsat grönt ett par dagar. Mörkgrönt. Jag har ingen aning om vad det kan vara.. men förmodligen något som jag har ätit. Då får jag snällt börja sålla; kan det vara den nya osten? Men jag har ju ätit ost varje dag sen hon föddes..? Kan det vara mintpastillerna jag köpte förra veckan som är för starka.. även om dom egentligen smakar frukt? Grädden vi har i maten..? Eller att min självdiciplin INTE gjorde sig påmind i helgen när mamma köpte en stor påse twistchoklad? Bebisar kan ju vara överkänsliga mot choklad. Men det har funkat förr, om man äter mindre mängder.. och jag åt ju inte mycket ändå..? Min hjärna går på högvarv, är det inte funderingar om maten jag äter så gnager samvetet sönder saker och ting därinne. Jag borde egentligen leva på bröd och vatten..
..så jag har förmodligen bestämt mig för att avrunda det där med amning. Hon är tre, snart fyra månader.. så egentligen borde jag inte behöva ha dåligt samvete över att jag väljer att slippa oroa mig.
Hon börjar dessutom bli smal.. eftersom hon bajsar mer än vanligt. Så det skulle ju egentligen inte alls skada om man, lite smått, börjar med ersättning.
Nämen.. då ska man oroa sig för andra mammor. Och bvc. Vad ska dom tycka? Är jag en dålig människa nu..? DU KAN JU MINSANN SLÅ PÅ SJÄLVDICIPLINEN, biaaaatch..! Ät bättre! Amma mer!
Fasiken..
Usch jag vet hur det där känns, och inte blir det bättre med tiden! Men det där med vad andra tycker om amningen bör du inte bry dig så mycket om.- Jag slutade amma Olivia runt fyra månader, då fick hon ersättning och "mat". Och hon är den friskaste ungen jag känner ;)
SvaraRaderaTack Riikka. :) Jag har både ångest över att lägga av med amningen och ändå inte.. det är ju så mysigt. Man kommer så nära på ett helt annat sätt.. men det är ändå jobbigt.. aa, jag vet inte.
RaderaMen har föförstått att oron inte kommer att lägga sig med tiden iallafall.. snarare tvärtom. ;)