Inte så kaxig

Idag var det dags för tremånadersvaccinet.. det fruktade vaccinet. Trots piercingar och krafs så är jag fruktansvärt nålrädd.. jag blir svettig av bara tanken. Tänk er då var mammahjärtat bultade snabbt när lillfjärten skulle stickas.. allt som kan kännas illa och obra för/på mig multipliceras flertal gånger när det gäller ens unge.
Jag har aldrig fattat det. Att en förälder oroar sig så mycket. Aldrig att jag kommer vara sån, kaxade jag när mamma för femtioelfte gången sa; du kommer förstå när du själv fått barn!
Där satt jag idag, i stolen bredvid Mathias som hade Juno i knät, och tittade bort.. för inte klarade denna fjantmorsa av att se sin lilla dotter bli fastkilad mellan pappas stora händer och få båda sina ben utdragna och fasthållna av två vilt främmande människor och sedan stungen med två (jävla) sprutor. Min stackars lilla flicka.. vad det finns elaka människor idag, kom till mamma!
Hon skrek i någon minut, kom av sig när pappa flirtade med henne, flinade lite, gnydde en skvätt, flinade och började skrika igen.
Hon har inte reagerat nämnvärt. Lite gnälligare har hon kanske varit, och öm på låren där dom stack henne. Men annars har allt flutit på som vanligt.

Jessica, Mathias lillasyster,  släpade ut oss på en promenad på säkert en timma. Tur det, egentligen. Annars hade vi nog suttit här hemma i soffan och tyckt synd om Juno.. hon ÄR ju faktiskt nystucken och ledsen! Tänk om hon får feber och har jätteont!? Mhm.. tänk på det du! Eller..?
Juno låg, som vanligt, i vagnen.. superdupernöjd och tittade på världen utanför. Slocknade en stund,  för att sedan vakna och fortsätta upptäcktsfärden.

Obehagligt

Det värsta med att bo på bottenvåningen är att folk kan glo in hos oss. Dom ser direkt in i lägenheten,  speciellt när det är mörkt och vi har det tänt här inne.
Men ikväll knackade någon jävel på fönstret och sprang. Ett fönster precis bakom mig,  där jag sitter i soffan. "Vem fan var det? Det måste ha varit Hannes! Ta Ester och gå ut och kolla!" gastade jag.

Mathias och Ester såg ingen.. förutom en katt som Ester morrade åt. Så satt skitungarna i någon buske i närheten så vet dom om att en 40 kilos klump vaktar vår familj.

Klädväg

Det är så sjukt svårt att veta hur mycket man ska packa på Juno.. i klädväg, menar jag. Det börjar ju bli riktigt kallt ute och jag är rädd att hon ska frysa. Samtidigt är jag rädd att hon ska bli för varm. Ett riktigt dilemma det där..

T.ex. idag. Hon hade långärmad body, byxor i typ.. plysch? Såndär sammetliknande tyg.. men inte sammet. Till det fick hon på sig tillhörande tjocktröja (som ni såg på bilden i tidigare inlägg), vantar (då hon vägrar ha händerna under filten/täcket) och så strumpor och raggsockor. Mössan skippade vi idag då hon hade luvan på sig. Sen drog jag påslakan och snuttefilten över henne. Är det för mycket eller för lite..? Hur klär ni era barn?
Ska man tänka som om jag klär mig själv? Eller är bebisar känsligare mot kyla? Eller mer benägna att bli för varma..? När jag tycker att det är kallt så tänker jag automatiskt att hon också tycker det. Fel tänk?

Hönsig morsa..? Japp!

Nöjd fjärt

Snacka om nöjd fjärt vi har haft här hemma idag. :) Juno har nog haft sin gladaste dag änsålänge. Hon har pratat så dant! Leendet har nästan delat ansiktet på henne och hon har jollrat massor!
Det roligaste är att hon faktiskt verkar lyssna på oss. Pratar vi med henne så är hon tyst och lyssnar, när vi tystnar så flinar hon och svarar; aaouu, eeei, oooh, aaaih!. Vi kan ha lååånga konversationer! :) Åh, älskade unge. ♥

Vi föräldrar har varit duktiga idag. Tvättat, diskat,  dammsugit och tatt en långpromenad med Juno och hundarna. :) Vanligtvis slappar vi mest i soffan.. så vi känner oss väldigt effektiva idag!

Skön dag

Sitter på muggen. Det är min egna tid. Att göra nr ett och nr två.. :P

Precis hemkommen från en promenad med hundarna. Riktigt härligt väder ute.. men kallt! Drog på Juno både raggisar och stickad tröja. Dock blev hennes händer till is så raggsockor fick bli vantar. Fan vad jag är smaa-hart, tänkte jag. Jojomen.
Men vad man känner sig bra, när man faktiskt lyfter arslet ur soffan och gör något! Något så enkelt som en liten promenad. Känns kanon när man sätter sig i soffan igen och vet att både vi och hundarna fått frisk luft! :) Det värmer gott i själen.
Vi har bestämt oss för att minska drastiskt på chips.. så stoltheten jag gick ut med från Hemköp, UTAN chipspåsar,  gick inte att förklara. Kom dock på att vaniljmunkarna och wienerbröden inte heller är så nyttiga.. men som man brukar säga; banta får jag la börja göra imorgon?

Gästis

Japp, såhär ser det ut. Skjulet! Ett cykelförråd som vi gjorde om till mitt krypin när vi köpte huset i Flen för några år sedan.. närmare tio år sen..? Jag fick bestämma alldeles själv vilka färger väggarna skulle ha. Så det blev grått med en svart fondvägg. Det finns två rum i Skjulet. Det lite större, gråa, rummet och ett litet rum där det fick bli vinröda tapeter.
Jag var allt lite (mycket) svart och svår för några år sedan. Haha, t.o.m. svarta tak- och golvlister. ;)
När jag flyttade hemifrån så tog min bror över Skjulet och spraymålade samtliga väggar. Där fanns både krokodiler marijuanablad, boombox och rullatorer.  Det "vinröda" rummet har blivit ljusgrått och vitt.. men detta rummet ser fortfarande ut som en knarkarkvart (trots att det aldrig varit det) med diverse konstverk kvar. "Som minne" säger morsan.. hmm..?
Idag är Skjulet gäststuga. Mestadels åt oss.. och detta är vad man ser från sängen. :) Tjusigt..? Nä. Men hemtrevligt. Like old days!

Mobilapp

En bild som min pappa tog när vi var i Flen. :)

Laddade hem en app för blogger. Får se ifall jag tänker skriva mer i bloggen nu.. ;)