Filmtips

Igår kväll kollade vi f.ö. på Rare Exports, en finsk film om Joulupukki. Kolla in den. ;)

Barnrum

Det är stiltje vad gäller inredning i Junos rum. Det är stiltje vad gäller inredning överallt i vårat hem.. det tycker jag är jobbigt, eftersom jag gillar att ha det fint. Men Junos rum vill jag ta tag i snarast.
Hon har en fin fondvägg med rosa stjärnor, och jag är skapligt nöjd med möblerna. Dock inte möbleringen.. och eftersom jag (ja, jag, Mathias bryr sig nog inte nämnvärt) inte är nöjd med möbleringen så vill jag inte sätta upp nåt på väggarna, heller inte hennes sänghimmel (samma sänghimmel som på första bilden).

På min lista finns bl.a. en eller flera såna vimpelgirlanger i taket/på väggarna. En sån ljusslinga som den i fönstret på sista bilden. Vägghyllor, för sånt som är fint i barnrum, men som jag inte vill att hon ska leka med. En tavla har vi, på en kossa, i grönt.. kanske fler tavlor..?
Sist men inte minst; FÄRG FÄRG FÄRG! Och lite mer FÄRG! Det ska vara så jävla färgglatt så man blir yrslig när man kliver in i hennes rum! Och där med basta!

Men vi ska till Ullared i början av nästa år.. om ett par veckor alltså. Så då ska jag kika efter dom där små detaljerna som gör så mycket! :) Ska dessutom kolla efter lite inredningsattiraljer till mig (OSS!).. ska bli skojsigt!

Eller, håller du inte med, Mathias...!? :D

Fasiken

Det går magsjuka på förskolan där Juno är inskriven. Det fick vi reda på när vi klev in genom ytterdörren och mötte dom två ungarna som blivit hemskickade.. vafaan! Magsjuka är väl definitivt inget vi behöver här hemma efter alla jävla öroninflammationer och förkylningar!  I och för sig så hade vi inte behövt det i vilket fall som helst..!

Så vi var med på luciafirandet (som hölls utomhus) som planerat, men drog hem illa kvickt direkt efteråt. Men jag hann snacka med en av lärarinnorna och gnällde lite över att jag är livrädd för magsjukan och att jag helst håller mig på mils avstånd. Ja, men jag kan be dom ringa till er på måndag om det har brutit ut fler magsjukefall, så ni vet!
Jag berättade att jag kände mig urlöjlig som inte ville skicka min unge till dagis när det gick såna sjukor, men hon ruskade på huvudet och sa; det är det många föräldrar som gör! Stannar hemma med barnen vid magsjuka. Det är bara ansvarsfullt! Varför utsätta barnet för risken att få magsjuka!? Visst, MÅSTE barnet verkligen komma, så måste den. Så är det bara! Men går magsjukan så försök stanna hemma!
Det kändes skönt att höra, faktiskt. Men såklart så jobbar Mathias dag på måndag (han har jobbat kväll hela denna veckan) och jag går min sista vecka i skolan.. så egentligen måste vi skicka dit henne.. men jag vill inte, vill inte, vill inte! Hoppas, hoppas, hoppas det bara var en släng av matförgiftning dom ungarna hade..!

Sjukstuga!

Två tredjedelar av Junos liv har bestått av sjukdomar och förkylningar. Lyssnar man efter henne på nätterna och INTE hör snor bubblandes i hennes näsa så går vi och känner på henne - om hon är levande och andas överhuvudtaget.
Så vi är egentligen vana vid att hon är sjuk.
Men sedan början av september så har det varit extremt. Helt sjukligt extremt.
Vi vet att det beror på förskolan och dess bakterier - där hon började i mitten av augusti.. men ändå?
På bröllopet var hon ju dunderförkyld. Hon orkade inte med mycket den dagen - vilket kanske var bra, för hon slocknade som en stock i vagnen trots festligheterna runt om. När vi åkte till Turkiet ett par veckor senare hade hon plöjt igenom en penicillinkur för öroninflammation och hon var dunderförkyld - fortfarande, eller igen. Hon hade så mycket slem i halsen så hon spydde påväg till flygplatsen. Väl i Turkiet så var hon ju kryare - av havsvattnet och all sol. Gött det!
Sen jag började skolan den 25 augusti så har jag la inte gått en hel vecka utan att vabba, eller varit hemma själv (p.g.a. dödliga barnbaciller).
Sen har febern kommit och gått i höst - tänder har spruckit upp, vissa gånger p.g.a. att Juno har haft förkylning.
I slutet på november skulle vi ha haft "dubbeldejt" med Sofia och Tomas, på Koppargrillen. Yeah right. På förmiddagen gav jag ungen ett bad och efter det skrek hon som om någon nöp henne om och om igen i tre timmar. Vi ringde vårdcentralen, fick tid på en jourcentral kl 18:00. Bara ringa och avboka bordet.. och ungen hade öroninflammation - igen. Vi blev hemskickade, utan penicillin (doktorn rekommenderade detta p.g.a. att man lätt blir immun mot antibiotika), och skulle hoppas på att det gick över över helgen. Vilket det gjorde. Tills i förrgår.. då jag ringde in till bvc efter att Juno haft feber i fem dagar. Närmare 40 grader dom sista två. Kom in så kollar vi upp'et! sa sköterskan. Öroninflammation. Igen! Eller fortfarande..? Så vi fick med oss penicillin, hostmedicin och ett läkarintyg - för nån av oss var tvungna att vara hemma med henne medan hon fick medicin.

SÅ, så har våran höst sett ut. Vi får börja köra på det morsan och jag körde på för att hålla regnet borta, eller hästarnas skor på, när vi skulle ut och rida förr; vi ska ut och kratta! Ska man göra något tråkigt så bestämmer han där uppe sig för att allt ska vara prima - passa på att bli sjuka när det händer något roligt! Så kratta! Eller dammsuga! Kanske åka och sopsortera?
Så, Sofia och Tomas, vi får göra ett nytt försök att komma ut och käka nu den 20:de.. eller nej, just! Vi ska ju hjälpa någon som bor på sjunde våningen, utan hiss, att flytta! Så var det!

Den sjätte september.

Den 6 september bytte jag efternamn, och lovade min bättre hälft att jag skulle dela livet med honom. Det har jag förstås lovat tidigare, men nu har vi det skriftligt.
Förutom Junos dunderförkylning och att vi glömde bort korvgrillning och marshmallows så kunde dagen och natten inte ha blivit bättre. Faktiskt. Jag trodde inte att jag (vi) skulle bli SÅ nöjda!

Jag var sjukligt nervös inför intågandet i kyrkan. Inte vet jag varför, jag gillar nämligen att stå i centrum. Men skulle jag snubbla..? Pratade prästen tydligt? Tänk om jag svimmar? Tänk om Mathias svimmar? Skulle Juno gråta när hon såg oss från mormor/gammelmormors famn?
Men det kändes mäktigt att gå där - hand i hand med Mathias - med låten Chariots of Fire spelandes på orgeln. Alla ansikten som var vända mot oss - vissa grät hejdlöst och andra flinade glatt.
Framme vid altaret vart jag extremt lättad, prästen som jag hade tyckt verkade lite stel på vårat "planeringsmöte" var suverän! Han fick oss att slappna av och tycka att det var en piece of cake att gifta oss. Och efter ett smärre hångel så förklarades vi man och hustru med orden "Så ska det va'!".
Eftersom vi inte är som alla andra så valde vi (musik?)stycket Intåg i sommarhagen till vårt uttågande (kantorn tyckte det var lite kul, men det var också förmodligen bara han som visste vad stycket hette).. på vårt höstbröllop. Men youtuba den biten så hör ni hur glad den är. Därför valde vi den till uttågandet. Som man och hustru.

Dukningen.. dukningen. Jag (okej, vi?) vart så sjukligt nöjd med dukningen! Det blev så fint!

Barnmatsburkar, ölflaskor, lakan, visitkort och cellofanpåsar kan man komma långt med, minsann!
Efter välkomstdrinkar bjöds det på smörgåstårta. Åtta stycken beställde vi, tre och en halv blev kvar. Tre drinkbiljetter som kunde bytas mot en styck öl eller vin fick varje (myndig) gäst. Dessa fick ges bort mellan gäster eller bytas mot andra tjänster - vilket som helst - bara man drack upp det man hade fått/samlat på sig. Vi uppmanade dock dom som inte ville förtära alkohol, att brudparet gärna gjorde det i deras ställe. ;) Hittar dock inga bilder på biljetterna, så du får använda fantasin eller minnet.
På varje plats stod det även små påsar av cellofan med en liten namnlapp (placeringskort) - som tidigare nämnt. I dom hade vi delat ut Plopp- och Polly-choklad.. för dom extra hungriga. Inga bilder på dom heller, tyvärr. Om du kisar kanske du ser dom på bilden däruppe..?

Alla dessa jävla timmar vi spenderade på att diskutera bordsplaceringen var väl värda. Vi bestämde tidigt att gästerna inte skulle få bestämma själva vart dom skulle sitta - men att dom skulle få sitta med sin partner/familjemedlem/kompis.. men fan vad många som kom fram och berömde oss för trevliga medgäster och berättade att dom hade haft massor att prata om med sina bordsgrannar. Vissa klickade SJUKLIGT bra och vissa hade förstås ett och annat att klaga om.. men sextiosju av sjuttio möjliga gäster var sjukt nöjda! WIN!

Min mamma (mestadels, men med hjälp av andra i familjen) tog hand om sjuklingen Juno under kvällen. TACK! Jag vet att både mamma och pappa hade velat vara med mer på festligheterna - men offrade det för att vi skulle slippa oroa oss för henne och bara koncentrera oss på att ha kul.
Orolig trodde jag att jag skulle vara, som fan, men INGET oroade mig den kvällen. Inte ens det enorma hålet i baken på mina strumpbyxor (som jag tror att samtliga gäster fick se)!

Sist - men inte minst - videon. Det vackraste videon som världen har skådat! Från Mathias (med hjälp av svensexegänget) till MOI!

Tack till er gäster som läster detta! Tack för att ni gjorde vår kväll fantastisk! Tack till Mathias för att du står ut med mig! Tack till min tärna Malla och Mathias bestman Olle! Tack till Hannes för vad det nu heter.. som håller ordning på tal! Tack till Andreas Holmgren (m.fl) för mat, dryck och lokal!
Tack för alla presenter! TACK ALLA!

Klart slut.

Hustoppen

Jag sitter ofta och tittar på hemnet. Först på hus i Vänersborgstrakten och sedan i Flenstrakten (eller tvärtom, beroende på vilken av städerna som var min senaste sökning). Har jag lite extra tid över så kollar jag även Katrineholm, Uddevalla, Eskilstuna och Trollhättan. Bara för att..
..är jag däremot BARA ute efter att döda tid så kollar jag på hemnets inspirationsbilder. Alla dessa fantastiska hus som finns därute! Och vilka jävla priser! Att bo i Stockholm eller Göteborg gör plånboken riktigt jävla tunn.. för en vanlig dödlig, förstås. För en som skiter pengar är det ju en piss i Mississippi.

Men tråkig som jag är så skulle jag faktiskt inte kunna tänka mig att bo i storsta'n - så som Stockholm. Eskilstuna är nog också lite för stort. Katrineholm, t.ex. är lagomt. Eller Vänersborg.
Däremot skulle jag kunna tänka mig en "sommarstuga" i Stockholm - eller Göteborg. En liten lägenhet eller något som vi kunde bo i om/när vi ville uppleva storstadspulsen. En vecka här och en helg där. Men inte året runt. Det skulle göra mig sönderjävlastressad, tror jag.. nu har jag ju aldrig provat.. men dom gånger jag har varit i Stockholm så är jag helt slut i huvudet, av alla stressade människor.

Småstadslivet passar mig som fisken i handsken (yep, en liten korsning där, familjegrej). Vargön är en plats jag skulle kunna tänka mig att stanna i. Jag trivs i Vargön.. förutom att jag saknar min mamma, pappa och bror ibland. Det är femton minuters bilfärd till närmaste köpcentrum, och det är t.o.m. lite för nära. Det är för lätt att åka dit och spendera pengar, dom dagar man inte har något att göra.. men jag kan säga att Vargön har charmat mig. :) Det är en skön känsla.

Opepp och jäkelskap

Det var ett tag sen, igen, som jag skrev här sist. Som vanligt så har jag ju inget intressant att förtälja, mer än att bröllopsplanerna går lååååångsamt. Jag är trött som en gnu och svackan fortsätter.. för den har jag la hunnit nämna iallafall?

Förra veckan åt vi både chips, godis och pizza på "icke-ätar-dagar". Jag har heller inte varit på gymmet på säkert två veckor nu. Jag känner mig som sagt, sååå jävla seg och trött.
Men jag tror att allt det där håller ihop. Lycka för mig är att känna att jag gör något bra, inte bara för andra utan även för mig själv. Så sista veckornas fuskande i denna bantningsprocess har nog tärt på mitt psyke. Jag blir deppig, känner mig trött och jävligt dålig.. och med det kommer opeppen att spendera timmarna på gymmet.. och för varje dag jag skulle kunna dra till gymmet, men inte gör det, så blir jag deppigare. Och för varje gång jag tar en extra portion, bara för att det var gott, blir jag deppigare. För jag lyckas inte med det jag var så jävla bestämd på för en månad sedan!
JAG VET JU ALLT DETTA, men jag gör inte något åt det!? Hur kommer jag ur detta jävla träsk?

Vi har iallafall bestämt oss för att skippa allt som har med gott att göra, inte ens ha "skräpätardagar" (det är ju egentligen inte ens gott, jag känner mig illamående och bakfull när jag ätit chips, godis, pizza, läsk m.m?!). Vattenmelon, jordgubbar, hallon, äpplen och bananer är ju också jävligt gott. Sallad är gott som fan, nu i värmen. Bubbelvatten föredrar jag framför cola.
Så jag fattar fortfarande inte varför det går så illa..? Varför känner jag mig inte mera peppad?

Argh. Ge mig lite mera pepp nu! Det är bara tre månader kvar till bröllopet. Fem eller tio kilo till kan väl vara ett lagomt mål? Pliiiz?

Svensson

Jag håller på att sy om en klänning till byxor. Får se hur det går.. men någonting i symaskinen har hoppat ur led, eller något, så jag pausar en stund. Maskinen får ström, men självaste maskineriet rör sig inte. Vad kan ha hänt?
Sist jag faktiskt sydde något var i grundskolan.. ni vet, syslöjden. Så det är ett jävla bra tag sedan! Så jag kan ju inte ett smack om det här, men det är kul ändå! om mina byxor blir bra så ska jag sy ett par likadana till Juno, så vi kan matcha. sådär svenssontöntigt.. som jag gillar!

Syjunta

"Du bara snackar om att sy, hela tiden, men du gör't inte!" sa Mathias till mig igår när jag snackade om att sy ett bumperskydd till Junos vagn (nu när det är sommar och tid för en massa solkrämer som fläckar av sig). Så nu har jag smort min Bernina Record, en uråldrig symaskin som jag fått av mina svärföräldrar.. så snart ungen har vaknar från sin förmiddagslur och fått i sig lite mellanmål så ska jag släpa mig iväg till Tygladan och köpa nålar, och se om jag kan hitta lite tygstuvar att träna på. ;)

Blod och barnvakt

Om ca tre timmar ska jag ge blod för första gången. Det känns coolt som fan. Fyra och en halv deciliter brukar dom ta, tror jag.. jag skulle egentligen ge klockan halv ett, men blev lite nervös över bilfärden hem (då man kan bli lite yrslig). Så jag ringde och ändrade tiden så att Mathias kunde följa med. Kvart i två. En kanyl på nästan två millimeter.. en nålrädd Emelie. Behöver jag säga att det är lite pirrigt?

Jag fick dock berättat för mig att mitt blodvärde låg på gränsen, det ska ligga på MINST hundratjugofem, och jag hade på pricken hundratjugofem. Så förmodligen får jag inte ge var fjärde månad som andra tjejor, utan var sjätte månad eller en gång om året. Tråkigt. Men det är för mitt egna bästa..

Jag gillar för övrigt att skriva siffror i bokstavsform. Ettusenetthundrasjugosex. Tremiljonerfemhundratrettioåttatusentrehundraåttionio. Och en halv.

Och HALLÅ! Nästa helg, om ca två veckor ska vi göra något för oss själva, barnfritt, för första gången på nästan ett år. Mamma kommer hit och är barnvakt medan vi ska iväg på Aqua Blå-festivalen inne i Vänersborg. Vi har tagit steget! Det känns både läskigt och coolt på samma gång. Vi kommer vara dom där föräldrarna som kommer kolla telefonerna hela tiden.. och övertala varann att vi inte BEHÖVER ringa och kolla hur hon mår var annan kvart.
Jag ringde mamma för någon vecka sedan och undrade om hon skulle vara ledig den helgen, men hon skulle jobba. När hon frågade varför jag undrade så berättade jag om barnvaktsförfrågan.. men att vi skulle fråga Junos farmor istället. Dagen efter ringde morsan och berättade att hon tagit semester för att kunna komma och vakta ungen. "Men det hade du inte behövt!" gastade jag, "Nej.. men man får passa på nu när ni ÄNTLIGEN släpper ungen ur sikte och faktiskt frågar om barnvakt!" fick jag till svar. Jaha! Okejdå. Jaha.. tack mamma!

Igen, igen!

Idag har varit en såndär fruktansvärt bra dag. Ni vet - då man bara känner för att hoppa jämfota och klappa händer? Så jävla skönt efter några deppdagar. Mycket välbehövligt!
Jag har gått en promenad med hundarna, försökt klippa busken som står utanför (och är ganska död) med en halvdöd häcksax, vi har suttit ute med Juno i solen/skuggan, sen följde jag och Juno Mathias till jobbet och handlade även lite på Älgen (Ica).. tog en omväg hem bara för att få vara lite mer i solen. Träffade en bekant från BB. När vi kom hem så bestämde jag mig för att Juno skulle få vädra sin, lite rödnariga, rumpa.. hon bestämde sig för att bajsa sekunden efter att jag tatt av henne blöjan (på mattan/handduken i hennes rum), bara att släpa in ungen i duschen. Vi fortsatte att vädra rumpan, torkade lite kiss.. och ja, bestämde mig för att det fick vara nog med vädring. ;) Sen har vi bara myst.. jag och Juno. Vid läggdags (för en halvtimma sen) slocknade ungen som en klubbad oxe, efter en flaska ersättning.

Jag har dessutom fått shoppa lite idag. Tio förpackningar med sånadär svarta ansiktsmasker (som ska ta väck pormaskar och död hud), ett tränings(arm)band till telefonen (så jag kan lyssna på min älskade musik medan jag frustar på gymmet) och ett par superdupercoola harembyxor! Allt för bara tvåhundrasextio spänn, fyrtionio av dom är fraktkostnad. Yep, yep, yep. Nöjd tjej!

Lätt att jag ska ha dessa brallor när mamma och pappa kommer nästa helg.. om dom hinner komma, vill säga! Dom kommer dö av avund, både morsan och farsan! Eller hur? ;)
Morgondagen får gärna bli lika trevlig och bra som idag! Då blir jag lycklig! Tack på förhand.

Trötter

Idag var jag och anmälde mig på blodgivarcentralen. Så om ungefär, sisådär, två-tre veckor så kommer jag (om alla prover ser bra ut) bli kallad för att ge mina första fyra och en halv (?) deciliter blod. Känns bra! Det är något jag velat göra länge, men har liksom inte fått arslet ur vagnen.

I övrigt så har dagen känts ganska jävla opepp. Jag var så trött mitt på dagen så jag skulle ha kunnat somna stående. Som tur var så var Juno ungefär lika trött, så hela familjen slängde sig i bingen och sov bort en och en halv timma av eftermiddagen. Välbehövligt dock! Juno sover dåligt, sen en vecka tillbaka.. nu har vi dock fått reda på anledningen. En tand på överkäken är på g. Märkte den igår, idag har det så gott som spruckit igenom tandköttet. Så förhoppningsvis sover hon bättre fr.o.m. ett par dagar framåt.

Aaargh!

Jag är inne i någon sorts svacka. Det går inte som jag vill med träningen, jag känner mig allmänt trött och deppig. Jag hade "bara" gått ner två kilo på sista invägningen och minskat bara någon eller ett par centimeter runt kroppsdelarna jag mäter. Jag vet att muskler väger mer än fett, nu när jag börjat träna. Men så jävla mycket har jag faktiskt inte tränat, så det skulle göra någon skillnad.
Kan det inte gå fortare?!

Jag är verkligen en sån som behöver belöningar/beröm/positiva resultat.. så när det inte går som jag vill, så ger jag upp. Jag tänker inte, då får jag köra hårdare nästa gång, utan mer.. mje, vad fan ska jag träna för, när det inte händer något?!
Jag har iallafall kommit på att min spellista på mobilen inte går upp mot sällskap på gymmet. Det är fan så mycket roligare att träna när Teresia eller Hannes peppar eller Karolina visar nya och smidigare sätt. Eller bara att ha någon att nicka menande till när man torkar svetten i pannan.. att vara själv, och göra fula miner när man tar i, är liksom inte samma sak.
Jag försöker iallafall tänka att två kilo NER är två kilo NER. Det ÄR bra att det går långsamt, så den sladdriga mammamagen hänger med någorsålunda. Det är dessutom lättare att hålla (mål)vikten om det gått långsamt.. har jag hört?

Jag har beställt en brudklänning nu, iallafall. Den är lite liten (enligt storleksguiden), om än bara ett par centimeter.. så det får bli min sporre i träningen. Jag VET att man inte ska köpa kläder på det viset, men jag kunde inte låta bli..

Hårresande

Ääääääntligen har jag mina efterlängtade dreadlocks! Äntligen är jag snygg i håret! Äntligen kan jag bara gå ut, utan att tänka på att fluffa till barret! Äntligen, äntligen!
Jag har pratat länge om att göra dreads, men det har liksom aldrig blivit av.. det är dyrt, knöligt att ta sig till salongen i Göteborg o.s.v. så jag har dragit på't.. Men salongen i Göteborg struntade jag i, tänker inte ens "göra reklam" för dom.;)
Tjejerna jag ska hylla är Sainabou och Hanna på Black Beauty, i Uddevalla, som stod och tovade mitt hår (plus löshår) i fem-sex timmar. Sjukt trevliga, duktiga och prisvärda. GÅ DIT om du vill göra dreadlocks!

Klänning

Jag är enkel, bekväm och inte så.. blingblingig av mig, vad gäller allt och inget. Samma med brudklänningen; jag tänker inte betala multum för en klänning för att ha i kyrkan, och sen multum för en till att festa i. Köper jag en klänning så ska den kunna bäras hela jävla kvällen, och jag ska kunna dansa, spilla, käka mig mätt OCH andas! I ett och samma tygstycke.
Klänningen på bilden skulle jag kunna tänka mig. Den är från Nelly.com, och billig(ish). Men finns inte i lager.. tyvärr. Annars hade jag köpt den, dirr!

Kärlek

Är det detta som kallas "porr för tjejer"? Världens bästa pappa (delad förstaplats med min) med jordens finaste unge. <3

Pipen Larsson

Klockan är hundra och vi borde ha slängt oss i säng för ett par timmar sedan.. men Mathias fastnade framför Patrioten och jag har spelat Sims.
Natten till idag (igår) sov Juno som en jävla kratta.. hon var orolig och klängig och ville nog egentligen inte alls sova. Mellan 01:00 och 02:30 så låg hon mellan oss och vred sig.. till slut somnade hon, och sov till kvart i sju. Av alla mornar hon vaknar lite extra tidigt så ska hon göra det just idag?! Undrar hur det kommer sig? Att hon ibland är så himla orolig..?
Tur, som faaan, att det bara är IBLAND - kanske någon eller ett par gånger i månaden - annars hade vi gått ihjäl. Både jag och Mathias.. men mest jag. För Mathias sover oftast väldigt tungt och behöver ungefär alltid få en käftsmäll för att vakna. ;P Så mina tankar går till er som har eller har haft en unge som krånglar nattligen. Att ni klarar det?!

(Men hon var allt finaste fin inför kalaset!)

Dagen har bestått av gnäll och sovande.. och avslutades med "Hattfest" hos Bengt (svärfar) och Eva (ingift svärmor).. där hon gnällde lite till. Hoppas morgondagen blir bättre! Och att hon får sova inatt!
Håll tummarna! God natt! :)

Shoppingsug

Till bröllopet - och annars också - vill jag ha nya pluggar till öronen. Men snålfan som jag är så vill jag inte lägga 150-200 spänn per plugg, vilket man får vara beredd att göra om man vill ha träpluggar - som jag helst använder.
Hittade dock denna (tyska?) sida (bilden är en länk, tror jag, om jag lyckats länka som man ska) där träpluggar är sjukligt billiga! Och snygga som stryk! Blir nog till att beställa ikväll. Yup!


Att lite snyggt byta ämne; igår vart jag väldigt imponerad av våran unge. Vi hade vänner över på grillning, vilket inte händer så ofta så att Juno är van vid andras röster och det liv det faktiskt blir när man är sex personer som pratar i munnen på varann.. men det blev läggdags för lillfisen, hon somnade klockan nitton och trettio, vaknade en stund senare och gastade lite, sen somnade hon igen och vaknade inte förän kvart i sju imorse. Trots livet uppe på övervåningen. Det är våran Juno det. <3

Jag gillar katter..

.. det gör jag! Absolut. Dom är liksom.. my kind of animal. Sköter sig själva.
Men att hela jääävla grannskapet har katter, och alla dom katterna "sköter sig själva" i lekplatsens sandlåda (hela jävla lekplatsen är en jävla sandlåda). Senast idag såg jag, genom Junos fönster, ett kattskrälle som uträttade sina behov i sanden under gungorna.. gungorna där barn dagligen sitter och gungar.
Då blir jag förbaskad, på riktigt..

..för våra kära grannar (på hörnet) har en katt. Den katten tar sig friheten att sola på vårat balkongbord - fine, det ser skönt ut, låt den ligga! Men när man kliver ut på balkongen och får veja för en jävla spya (som våra hundar INTE har lagt) eller när hundarna gräver fram en kattskit ur rabatten och käkar upp den.. då är det helt okej?

Våra hundar har förövrigt inte lämnat våran baksida, då vi har stenkoll på dom, hela tiden!

HULKEN!

Det är svårt det där med att "hålla igen". Redan innan vi ens åkte till Flen kände jag att mina tankar snurrade bland chips, godis, pizza och sliskiga drickor.. och när vi kom fram så hade mamma och pappa fått en påskkruka (en kruka flätad av gamla kaffepaket) - full med plopp, kexchoklad och riesenkolor - av mormor. YAY tänkte jag, strö salt i såren, ba'! Det kommer bli myyycket lättare att inte tänka på sötsakek nu! Såå..
..jag bestämde mig för att det är påsk, och och på påsk får man fuska och äta så mycket godis man vill! Och det gjorde jag.. hela krukan var länsad när vi satte oss i bilen på söndagen och skulle åka hem. Med hjälp från både mamma, pappa och Mathias ska tilläggas. Men jag åt nog mest..
..och fick mest dåligt samvete av alla!

Så idag spenderade jag närmare två timmar på gymmet, 25 minuter uppvärmning på cykeln.. och sen styrka. Det slutade med att jag fick klamra mig fast vid trappräcket, med båda händerna, påväg från gymmet. Annars hade jag ramlat ihop. Bokstavligen. Men vad skönt det är!
Från att klaga över att jag inte ville gå till gymmet imorse, till att skutta ut (i mina tankar) från gymmet och känna sig som hulken.. för att jag faktiskt orkade höja (nästan) alla vikter med ca 2,5-10 kilo sen sist. Mhm, boom.

Men du fåååååår fuska nu, när du tränar! säger vänner, bekanta och familj.
NÄ! Baske mig att jag (så gott som) ska fixa min målvikt/kroppsform till bröllopet! .. och det gör jag inte genom att äta massa chips och godis!

Bara Mathias

..det är nog bara Mathias som vågar sig på att smsa till sin svärmor och fråga om vi "verkligen kan komma och hälsa på i Flen i påsk, blir inte dina kamrater arga om du inte kommer på det årliga mötet?"

Det ska minst sagt bli väldigt roligt att få åka och hälsa på min släkt. Min mormor har fixar ihop 5 (!!) köttfärslimpor till vi kommer.. för att jag önskade mig det. Eller jag önskade mig köttfärslimpa.. sen tror hon att vi fortfarande är stora i maten eller något. ;)

Oppa!

Japp, jag har börjat träna. Eller börjat och börjat.. jag har hunnit träna två gånger. Men vad kul det är!
Otålig som jag är så vill jag dock se resultat, inte bara kroppsligt, utan på maskinerna jag tränar på. Tar jag 75 kg i benpress ena veckan så vill jag kunna ta 85 kg nästa vecka. Men på gymmet där jag tränar finns det inga papper där man kan göra anteckningar, så jag håller inte reda på vad jag kunnat lyfta och inte.. och jag ORKAR inte några jävla appar. SÅ! Jag fixade ihop ett eget träningspapper. Fult som stryk blev det, men jag kan se resultaten, svart på vitt.. eller blått på vit, beroende på vilken penna jag använder (höhö?). Jag gillar resultat.. mmh..

Som sagt, mina skills med Word är i lägsta nivå. Men vad gör det om hundra år?
Nu längtar jag som fan till nästa träningspass, som förmodligen blir på tisdag. IH! :D

Bråkigt

Det där med festlokal höll på att ta kol på oss. Jag ville ha en romantisk, eller åtminstone neutral, lokal som man inte behövde pynta så förfärligt mycket för att få bröllopsfin.
Mathias ville ha en stor. Punkt.
Jag ville prompt hyra HELA vandrarhemmet här i Vargön! Alla från Flen skulle minsann få sovplatser! Så, what the hell, vi hyr hela rasket! Tiotusenspänn! Mathias sa emot; fan heller! Inte så mycket pengar för vandrarhemmet! Visst för Ronnum, men inte vandrarhemmet!
Mathias höll på Hallevis klubbhus. Stort som fan, plats för nittio personer (tror jag?)... på en idrottsanläggning. Med femhundrafemtioelva ton vimplar, lagfotografier och gardiner som förmodligen inte bytts sen åttiotalet.
Vi ringde runt som galningar. Var osams. Ringde lite till. Vart osams.
I en lokal fanns regeln; bara EN brudvals, sen ETT glas vin att skåla med till maten. Kyrklig? Japp..
I en fick man inte dricka alls.. en var för dyr, en var för liten, en låg två och en halv mil bort.

Men sen sa min mamma OCH min kompis Sofia; kolla Ursands camping, då?

Behöver jag säga att jag (OCH Mathias!) föll för deras restaurang?! Platschefen var suuupertrevlig, krögaren som ska sköta maten var suuuupertrevlig! Det bästa var dock priset! Vi kommer såå jävla billigt undan så det är för bra för att vara sant, dessutom behöver vi varken tänka på nåt! "Ni ska inte behöva tänka på något annat än er själva och era gäster!" Det känns så sjukt bra!

Man går igenom hela den mysiga campingen, och ända längst ner vid vattnet ligger den lilla restaurangen där vi ska vara, det är den som syns på bilden. :) 

(Bilderna lånade från Ursand Resort & Camping och Ursand.se)

Just det!

Aa.. förresten. Mathias och jag ska gifta oss i september. ;)

HALLÅ!

Plötsligt händer det.. fem månader senare! Pemlans blogg uppdateras.
Vi missade Junos niomånadersdag igår..! Inte för att det är en sån big deal, egentligen.. förmodligen skulle hon bara få hundraen pussar istället för nittiosju.. men det känns ändå fisigt att missa'n.

Ah, just det. Det var ju ett tag sen jag skrev något.. och jag kan la egentligen inte säga att jag varit upptagen. Bara omotiverad. Vad ska en småbarnsmorsa skriva om, mer än sitt barn..? Och med tanke på att ni som faktiskt läser/har läst min blogg förmodligen följer min facebook eller instagram, så kan det bli smått tjatigt.
Men det börjar faktiskt hända saker i mitt liv, utanför Junobubblan, liksom.. jag har fått kompisar!
Visst, jag drar med mig ungen överallt, men jag GÖR saker.. saker som kanske t.o.m. är värda att skriva om! Typ.. shoppar, fikar, fikar och shoppar.. sen lunchar jag ibland också! Yep..

Jag ska iallafall försöka ta upp detta med skrivandet igen, för det är trotts allt kul! Jag gillar att skriva. För hand, mestadels, men tangenterna får la duga!
Fotot har min pappa tagit, för ungefär en vecka sedan, när dom (mamma och pappa) var här på besök. Frukostgröt i hela nyllet, det är min Juno det! <3