Jag gillar katter..

.. det gör jag! Absolut. Dom är liksom.. my kind of animal. Sköter sig själva.
Men att hela jääävla grannskapet har katter, och alla dom katterna "sköter sig själva" i lekplatsens sandlåda (hela jävla lekplatsen är en jävla sandlåda). Senast idag såg jag, genom Junos fönster, ett kattskrälle som uträttade sina behov i sanden under gungorna.. gungorna där barn dagligen sitter och gungar.
Då blir jag förbaskad, på riktigt..

..för våra kära grannar (på hörnet) har en katt. Den katten tar sig friheten att sola på vårat balkongbord - fine, det ser skönt ut, låt den ligga! Men när man kliver ut på balkongen och får veja för en jävla spya (som våra hundar INTE har lagt) eller när hundarna gräver fram en kattskit ur rabatten och käkar upp den.. då är det helt okej?

Våra hundar har förövrigt inte lämnat våran baksida, då vi har stenkoll på dom, hela tiden!

HULKEN!

Det är svårt det där med att "hålla igen". Redan innan vi ens åkte till Flen kände jag att mina tankar snurrade bland chips, godis, pizza och sliskiga drickor.. och när vi kom fram så hade mamma och pappa fått en påskkruka (en kruka flätad av gamla kaffepaket) - full med plopp, kexchoklad och riesenkolor - av mormor. YAY tänkte jag, strö salt i såren, ba'! Det kommer bli myyycket lättare att inte tänka på sötsakek nu! Såå..
..jag bestämde mig för att det är påsk, och och på påsk får man fuska och äta så mycket godis man vill! Och det gjorde jag.. hela krukan var länsad när vi satte oss i bilen på söndagen och skulle åka hem. Med hjälp från både mamma, pappa och Mathias ska tilläggas. Men jag åt nog mest..
..och fick mest dåligt samvete av alla!

Så idag spenderade jag närmare två timmar på gymmet, 25 minuter uppvärmning på cykeln.. och sen styrka. Det slutade med att jag fick klamra mig fast vid trappräcket, med båda händerna, påväg från gymmet. Annars hade jag ramlat ihop. Bokstavligen. Men vad skönt det är!
Från att klaga över att jag inte ville gå till gymmet imorse, till att skutta ut (i mina tankar) från gymmet och känna sig som hulken.. för att jag faktiskt orkade höja (nästan) alla vikter med ca 2,5-10 kilo sen sist. Mhm, boom.

Men du fåååååår fuska nu, när du tränar! säger vänner, bekanta och familj.
NÄ! Baske mig att jag (så gott som) ska fixa min målvikt/kroppsform till bröllopet! .. och det gör jag inte genom att äta massa chips och godis!

Bara Mathias

..det är nog bara Mathias som vågar sig på att smsa till sin svärmor och fråga om vi "verkligen kan komma och hälsa på i Flen i påsk, blir inte dina kamrater arga om du inte kommer på det årliga mötet?"

Det ska minst sagt bli väldigt roligt att få åka och hälsa på min släkt. Min mormor har fixar ihop 5 (!!) köttfärslimpor till vi kommer.. för att jag önskade mig det. Eller jag önskade mig köttfärslimpa.. sen tror hon att vi fortfarande är stora i maten eller något. ;)

Oppa!

Japp, jag har börjat träna. Eller börjat och börjat.. jag har hunnit träna två gånger. Men vad kul det är!
Otålig som jag är så vill jag dock se resultat, inte bara kroppsligt, utan på maskinerna jag tränar på. Tar jag 75 kg i benpress ena veckan så vill jag kunna ta 85 kg nästa vecka. Men på gymmet där jag tränar finns det inga papper där man kan göra anteckningar, så jag håller inte reda på vad jag kunnat lyfta och inte.. och jag ORKAR inte några jävla appar. SÅ! Jag fixade ihop ett eget träningspapper. Fult som stryk blev det, men jag kan se resultaten, svart på vitt.. eller blått på vit, beroende på vilken penna jag använder (höhö?). Jag gillar resultat.. mmh..

Som sagt, mina skills med Word är i lägsta nivå. Men vad gör det om hundra år?
Nu längtar jag som fan till nästa träningspass, som förmodligen blir på tisdag. IH! :D

Bråkigt

Det där med festlokal höll på att ta kol på oss. Jag ville ha en romantisk, eller åtminstone neutral, lokal som man inte behövde pynta så förfärligt mycket för att få bröllopsfin.
Mathias ville ha en stor. Punkt.
Jag ville prompt hyra HELA vandrarhemmet här i Vargön! Alla från Flen skulle minsann få sovplatser! Så, what the hell, vi hyr hela rasket! Tiotusenspänn! Mathias sa emot; fan heller! Inte så mycket pengar för vandrarhemmet! Visst för Ronnum, men inte vandrarhemmet!
Mathias höll på Hallevis klubbhus. Stort som fan, plats för nittio personer (tror jag?)... på en idrottsanläggning. Med femhundrafemtioelva ton vimplar, lagfotografier och gardiner som förmodligen inte bytts sen åttiotalet.
Vi ringde runt som galningar. Var osams. Ringde lite till. Vart osams.
I en lokal fanns regeln; bara EN brudvals, sen ETT glas vin att skåla med till maten. Kyrklig? Japp..
I en fick man inte dricka alls.. en var för dyr, en var för liten, en låg två och en halv mil bort.

Men sen sa min mamma OCH min kompis Sofia; kolla Ursands camping, då?

Behöver jag säga att jag (OCH Mathias!) föll för deras restaurang?! Platschefen var suuupertrevlig, krögaren som ska sköta maten var suuuupertrevlig! Det bästa var dock priset! Vi kommer såå jävla billigt undan så det är för bra för att vara sant, dessutom behöver vi varken tänka på nåt! "Ni ska inte behöva tänka på något annat än er själva och era gäster!" Det känns så sjukt bra!

Man går igenom hela den mysiga campingen, och ända längst ner vid vattnet ligger den lilla restaurangen där vi ska vara, det är den som syns på bilden. :) 

(Bilderna lånade från Ursand Resort & Camping och Ursand.se)

Just det!

Aa.. förresten. Mathias och jag ska gifta oss i september. ;)