Men att hela jääävla grannskapet har katter, och alla dom katterna "sköter sig själva" i lekplatsens sandlåda (hela jävla lekplatsen är en jävla sandlåda). Senast idag såg jag, genom Junos fönster, ett kattskrälle som uträttade sina behov i sanden under gungorna.. gungorna där barn dagligen sitter och gungar.
Då blir jag förbaskad, på riktigt..
..för våra kära grannar (på hörnet) har en katt. Den katten tar sig friheten att sola på vårat balkongbord - fine, det ser skönt ut, låt den ligga! Men när man kliver ut på balkongen och får veja för en jävla spya (som våra hundar INTE har lagt) eller när hundarna gräver fram en kattskit ur rabatten och käkar upp den.. då är det helt okej?
Våra hundar har förövrigt inte lämnat våran baksida, då vi har stenkoll på dom, hela tiden!
Usch vad jobbigt med en sån lapp! Och framförallt när man vet att det inte är ens hund/ar. Jag är lite rädd för att något sånt här ska hända när vi flyttar till huset. Huset är juh ett parhus, en bostadsrätt där det ingår fem andra hus. Så det är så litet och skört för konflikter. Igår kom jag på att vi planerar att sätta upp värsta (nåja!) staketet men har inte ens varnat (kollat med?) föreningen om det. Det kanske inte ens behövs men jag blev så nervös över att det skulle bli dålig stämning om man nu måste göra det och vi inte gör det så nu måste gustav kolla upp det. HAHA!
SvaraRadera