Förutom Junos dunderförkylning och att vi glömde bort korvgrillning och marshmallows så kunde dagen och natten inte ha blivit bättre. Faktiskt. Jag trodde inte att jag (vi) skulle bli SÅ nöjda!
Jag var sjukligt nervös inför intågandet i kyrkan. Inte vet jag varför, jag gillar nämligen att stå i centrum. Men skulle jag snubbla..? Pratade prästen tydligt? Tänk om jag svimmar? Tänk om Mathias svimmar? Skulle Juno gråta när hon såg oss från mormor/gammelmormors famn?
Men det kändes mäktigt att gå där - hand i hand med Mathias - med låten Chariots of Fire spelandes på orgeln. Alla ansikten som var vända mot oss - vissa grät hejdlöst och andra flinade glatt.
Framme vid altaret vart jag extremt lättad, prästen som jag hade tyckt verkade lite stel på vårat "planeringsmöte" var suverän! Han fick oss att slappna av och tycka att det var en piece of cake att gifta oss. Och efter ett smärre hångel så förklarades vi man och hustru med orden "Så ska det va'!".
Eftersom vi inte är som alla andra så valde vi (musik?)stycket Intåg i sommarhagen till vårt uttågande (kantorn tyckte det var lite kul, men det var också förmodligen bara han som visste vad stycket hette).. på vårt höstbröllop. Men youtuba den biten så hör ni hur glad den är. Därför valde vi den till uttågandet. Som man och hustru.
Dukningen.. dukningen. Jag (okej, vi?) vart så sjukligt nöjd med dukningen! Det blev så fint!
Barnmatsburkar, ölflaskor, lakan, visitkort och cellofanpåsar kan man komma långt med, minsann!
Efter välkomstdrinkar bjöds det på smörgåstårta. Åtta stycken beställde vi, tre och en halv blev kvar. Tre drinkbiljetter som kunde bytas mot en styck öl eller vin fick varje (myndig) gäst. Dessa fick ges bort mellan gäster eller bytas mot andra tjänster - vilket som helst - bara man drack upp det man hade fått/samlat på sig. Vi uppmanade dock dom som inte ville förtära alkohol, att brudparet gärna gjorde det i deras ställe. ;) Hittar dock inga bilder på biljetterna, så du får använda fantasin eller minnet.
På varje plats stod det även små påsar av cellofan med en liten namnlapp (placeringskort) - som tidigare nämnt. I dom hade vi delat ut Plopp- och Polly-choklad.. för dom extra hungriga. Inga bilder på dom heller, tyvärr. Om du kisar kanske du ser dom på bilden däruppe..?
Alla dessa jävla timmar vi spenderade på att diskutera bordsplaceringen var väl värda. Vi bestämde tidigt att gästerna inte skulle få bestämma själva vart dom skulle sitta - men att dom skulle få sitta med sin partner/familjemedlem/kompis.. men fan vad många som kom fram och berömde oss för trevliga medgäster och berättade att dom hade haft massor att prata om med sina bordsgrannar. Vissa klickade SJUKLIGT bra och vissa hade förstås ett och annat att klaga om.. men sextiosju av sjuttio möjliga gäster var sjukt nöjda! WIN!
Min mamma (mestadels, men med hjälp av andra i familjen) tog hand om sjuklingen Juno under kvällen. TACK! Jag vet att både mamma och pappa hade velat vara med mer på festligheterna - men offrade det för att vi skulle slippa oroa oss för henne och bara koncentrera oss på att ha kul.
Orolig trodde jag att jag skulle vara, som fan, men INGET oroade mig den kvällen. Inte ens det enorma hålet i baken på mina strumpbyxor (som jag tror att samtliga gäster fick se)!
Sist - men inte minst - videon. Det vackraste videon som världen har skådat! Från Mathias (med hjälp av svensexegänget) till MOI!
Tack till er gäster som läster detta! Tack för att ni gjorde vår kväll fantastisk! Tack till Mathias för att du står ut med mig! Tack till min tärna Malla och Mathias bestman Olle! Tack till Hannes för vad det nu heter.. som håller ordning på tal! Tack till Andreas Holmgren (m.fl) för mat, dryck och lokal!
Tack för alla presenter! TACK ALLA!
Klart slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar