Om ca tre timmar ska jag ge blod för första gången. Det känns coolt som fan. Fyra och en halv deciliter brukar dom ta, tror jag.. jag skulle egentligen ge klockan halv ett, men blev lite nervös över bilfärden hem (då man kan bli lite yrslig). Så jag ringde och ändrade tiden så att Mathias kunde följa med. Kvart i två. En kanyl på nästan två millimeter.. en nålrädd Emelie. Behöver jag säga att det är lite pirrigt?
Jag fick dock berättat för mig att mitt blodvärde låg på gränsen, det ska ligga på MINST hundratjugofem, och jag hade på pricken hundratjugofem. Så förmodligen får jag inte ge var fjärde månad som andra tjejor, utan var sjätte månad eller en gång om året. Tråkigt. Men det är för mitt egna bästa..
Jag gillar för övrigt att skriva siffror i bokstavsform. Ettusenetthundrasjugosex. Tremiljonerfemhundratrettioåttatusentrehundraåttionio. Och en halv.
Och HALLÅ! Nästa helg, om ca två veckor ska vi göra något för oss själva, barnfritt, för första gången på nästan ett år. Mamma kommer hit och är barnvakt medan vi ska iväg på Aqua Blå-festivalen inne i Vänersborg. Vi har tagit steget! Det känns både läskigt och coolt på samma gång. Vi kommer vara dom där föräldrarna som kommer kolla telefonerna hela tiden.. och övertala varann att vi inte BEHÖVER ringa och kolla hur hon mår var annan kvart.
Jag ringde mamma för någon vecka sedan och undrade om hon skulle vara ledig den helgen, men hon skulle jobba. När hon frågade varför jag undrade så berättade jag om barnvaktsförfrågan.. men att vi skulle fråga Junos farmor istället. Dagen efter ringde morsan och berättade att hon tagit semester för att kunna komma och vakta ungen. "Men det hade du inte behövt!" gastade jag, "Nej.. men man får passa på nu när ni ÄNTLIGEN släpper ungen ur sikte och faktiskt frågar om barnvakt!" fick jag till svar. Jaha! Okejdå. Jaha.. tack mamma!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar