Men som sagt; vi har inte sett en uns av vaktighet hos Ester, hon blir överlycklig så fort någon (främmande som bekant) tittar på henne.. extra lycklig om man tittar på henne OCH pratar med henne. Hon vet inte vart hon ska ta vägen med aaaall denna uppmärksamhet.
MEN! Under jul/nyår var vi på promenad i Flen och det stannade en kutryggig gubbe framför oss och tittade på Ester och Vilma. Ester hajade till när hon såg honom och hör och häpna; morrade! Man vill egentligen inte rätta henne när hon gör så; för det ÄR misstänksamt när någon främmande människa stannar och väntar in en när man är ute och går. Både kväll/dag/natt. (Eller är det bara jag som tycker det?) Nu fattade vi att denna gubbe var intresserad av hundarna och inte var ute efter att råna/våldta/liknande. Men nästa gång kanske en gubbe/kille stannar upp så för att han har något helt annat i huvudet än att klappa mina (våra) hundar? Speciellt när jag är ute och går med dom utan Mathias.
Såå.. samtidigt som det var lite pinsamt att hon morrade så åt gubben (och inte under några som helst omständigheter ville gå fram till honom) så kände man en uns av stolthet. Hon ville skydda oss från den där konstiga, kutryggiga snubben som stod och väntade på oss några meter fram. Eller så ville hon bara skydda sig själv, för han såg allmänt läskig ut. Men jag vill tro att hon skyddade oss. ;)
Hon har även börjat morra om det låter i (som jag nämnde högst upp i inlägget) just trapphuset. Om t.ex. grannhundens klor skrapar i parkettgolvet utanför så skäller och morrar Ester. Inte om någon bara går, men om det låter extra mycket; när alla tre grannungarna kommer springande, hunden skäller eller något liknande.
Även fast man tycker att hon är snäppet överdriven som skäller på det, så VILL jag att hon gör det när hon hör konstiga ljud. Som när vi sover, om någon tar sig in i lägenheten.
Bilden har min pappa tagit på Vilma och Ester. Han kallar bilden; "Beauty and the Beast". Och det måste jag juh säga; Vilma morrar också om hon hör/ser något misstänksamt.. men hon gills liksom inte.. om man jämför med "The Beast". (B)Ester är liksom lite mer.. respektingivande.
Men vad tycker du/ni? Ska man "uppmuntra" vaktigheten, eller åtmindstone inte rätta hunden när hon vaktar? Eller ska man vänja bort det beteendet?
Oj, svårt!! Jag själv tycker juh morr och skäll är snorpinsamt ute bland folk, så jag korregerar Wilda när hon gör det. Fast hon gör juh det mot andra hundar. Hon har inte morrat åt en människa (förutom en på en cykel och en på en permobil) förutom när jag var höggravid och knappt kunde gå :P Fast då korregerade jag henne, men mer av vana faktiskt.
SvaraRaderaJaa, det är pinsamt! Men samtidigt vill jag inte att hon ska vara ovaktig och "låta" rånarna göra sitt, för att hon inte FÅR vara vaktig. Mot andra hundar är hon bara nyfiken och vill fram och hälsa! Blir den andra hunden arg så lägger sig Ester ner och gör sig så liten som möjligt.
RaderaSå jag är lite både och, faktiskt! Vanliga gående männskor, som bara är, bryr hon sig inte om. Men just att denna gubben stannade och väntade in oss var nog lite konstigt. Man är juh rädd för att folk ska tro att hon är aggressiv och en allmänt störd hund, för att dom hör henne morra. Men hon skulle inte göra en fluga förnär (med flit). Hon är juh världens vänligaste hund, om än lite klumpig.