Egyptens prins

Har startat dagen med frulle framför den tecknade filmen; Prinsen av Egypten. En fruktansvärt kristen film. Men jag gillar'n.. faktiskt (trots att jag har emot det mesta som har med han där uppe att göra). Den handlar om Moses, och hur han räddar sitt folk från slaveriet i Egypten och från Farao.

Jag vet att dom flesta traditioner (som jul) vi har i Sverige kommer från kristendomen, att giftermål har med kristendomen att göra (om man väljer att gifta sig i kyrkan, förstås) och mycket annat kommer där ifrån. Så HUR jag nu kan ha emot det sådant, det förbryllar folk (som är kristna).

Men i gymnasiet, under en religionlektion, påpekade jag; "Jag tror inte på Jesus eller någon Gud!", varav en av mina (kristna) klasskamrater vänder sig mot mig och spänner ögonen i mig;
"Då kommer du hamna i helvetet!"
Okej.. okej.. Vad svarar man på det? Jag tror inte själv på att jag hamnar i helvetet. Jag tror på liv efter döden. Inte fan tror jag man bara försvinner, att man somnar in och allt blir svart? Inte heller att man hamnar uppe bland molnen hos någon skäggig gubbe eller (om så är fallet) en röd getliknande mutantkarl (jaa, jag tittar på mycket film) nere i något grottrike i underjorden.
Egentligen brydde jag mig inte om vad hon sa, eftersom jag inte tror på't själv. Det var ATT hon sa't som gjorde mig förbannad. Inte sjuttsingen prackar jag på henne en massa okristet skit; om att Jesus faktiskt inte finns (eller om han finns/fanns så har han åtminstone inte gjort allt som påstås att han har gjort), eller att man föds igen, eller att julafton är till för mat, familjemys och julklappar - INTE att fira Jesus födelse. Jag är/blir inte arg på henne för att hon är kristen och inte tror på liv efter döden.


Sen vet jag juh att det finns fler kristna som inte behöver pracka på okristna deras tro; bara dom får tro, så är dom nöjda. Som en gammal arbetskamrat, även hon kristen, svarade när jag frågade hur människan kom till; "Den första människan formades av lera och jord.". Jag bäddade vidare i rummet där vi jobbade och påpekade; "Jaha.. jag tror vi utvecklades från apan.". Hon log och tänkte förmodligen att jag inte var riktigt klok. Jag fortsatte; "Men jag som inte tror på Gud, tror du att jag kommer hamna i helvetet?". Hon log ännu större och berättade; "Nej, det kommer du inte. Gud är förlåtande och han älskar dig trots att du inte tror.". YES!
Det är roligt att prata och lyssna.. att diskutera! Hon tror.. jag tror inte. Inte sjuttsingen tycker vi illa om varann för det? Hon kanske tycker illa om mitt språk, men inte om min personlighet. Samma som jag tycker om henne; en glad, sprudlande människa som alltid sjunger.. även fast det är konstigt med en människa som aldrig svär (enligt mig).

Detta är vad JAG tycker. Jag vet att andra tycker olika, och jag vet att för vissa ÄR julafton för att fira Jesus. Det jag ville ha sagt med detta var bara; pracka inte på mig en massa lull lull så prackar inte jag tillbaka!