Superhundarna

Det var med viss nervositet som jag bestämde mig för att släpa med hundarna på bussen till Vänersborg idag. Hur skulle det gå? Skulle vi bli osams? Skulle Ester kissa på sig på bussen? Kräkas?
Så, med totalt fel inställning (att allt skulle gå åt helvete och jag skulle komma hem med två sönderskällda hundar) så knallade jag med Vilma och Ester i varsitt koppel och satte mig i busskuren och väntade på 62:an.

Väl på bussen vart det lite stressigt, då Ester tyckte att det var skitläskigt och Vilma ville hoppa upp till alla passagerare. Men så fort vi satte oss, jag med Vilma i knät och Ester sittandes/liggandes på golvet, så var det som om vi inte gjort annat i våra liv. :)
I Vänersborg trodde jag att dom skulle dra och vara stressade till tusen (av allt folk och alla bilar, som dom inte är vana vid). Men dom gick bättre än vad dom brukar göra när vi bara tar en runda runt huset. Ester gick t.o.m. så bra så jag jag förmodligen kommer ha blåmärken kring vänster knä, efter hennes sele. :)
Dom fick sitta fastbundna och vänta medan jag var inne på Arbetsförmedlingen, och senare när jag handlade bullar till Hannes och mig... och ja, sen gick vi till Hannes i lokalen, där hundarna slockande som stockar båda två. ;)

Den enda incidenten, som egentligen inte var en incident, var att Ester bestämde sig för att sätta sig och skita mitt på en väg.. samtidigt som två bilar kom åkandes.. så hon fick minsann inte skita ifred. ;) Och jag fick väldigt bråttom att plocka upp'et..
Men vad gör det om hundra år..?