Igår var vi iväg på föräldragruppen, BÅDE jag och Mathias. :) Vi kollade en förlossningsvideo och så fick vi lära oss om olika smärtlindringar. Alla fick testa något som kallas tens, en maskin som har klistriga lappar man sätter på det onda området, så "masserar" den med elektriska stötar och får förhoppningsvis bort smärtan.. eller åtminstone lindrar. Yep..
.. när vi åkte därifrån påpekade Mathias; Haha, jag förstår iallafall vad du menade med att du snackade mest i gruppen! BAH! Jag vet att jag pratar mycket.. men det är jobbigt att få veta det. :P Eller vet, vet jag ju.. men att någon säger det till mig sådär. Snackar jag verkligen så mycket..?
Ska jag behöva tänka på hur och när jag öppnar käften?
Jag kan inte låta bli att känna mig dum i huvudet som inte fattar när jag ska vara tyst.. och som inte fattar att det kanske finns andra som vill snacka. Inte bara jag!
.. men det är så jäklarns svårt att hålla sig från att prata. Jag är ensam hela dagarna, med våra två hundar. Mathias kommer hem efter fyra om dagarna och är då oftast jättetrött och inte speciellt pratsugen. Klart som fan min pratbägare svämmar över när jag väl har någon att prata med..? Eller?
Det är jobbigt att vara social och pratsam..!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar