Fem saker

Okej, fem saker du inte visste om mig;

En löjlig start kanske; men jag gillar inte att äta hela körsbärstomater. Det känns som att jag tuggar i mig ett öga. Förmodligen känns det inte så, att äta ett öga.. jag har aldrig provat. Men ögon är det enda jag tänker på. Det knakar till när man tuggar på tomaten och innehållet "splattas" ut i munnen.. Nej, det går bara inte!

Jag kissar (nästan) hellre på mig än att sätta mig på en varm toalettsits. Speciellt om man är ute och måste kissa (eller bajsa) på en allmän toalett. Här hemma är det bara äckligt om Mathias värmt upp toaringen innan mig.. men det går. För att det är hans rumpa.. men nej. Varma toalettsitsar går bort!

Jag kan inte dyka, ner i vatten alltså. Eller kan, kan jag väl, men jag vågar inte. Jag lärde mig inte som barn och idag är jag alldeles för fjantig för att göra det. Jag försökte dyka en gång.. men dök alldeles för djupt och skrapade huvudet i sandbotten. Så. Jag dyker inte.

Jag drömmer mycket. Pratar fruktansvärt mycket i sömnen.. och "ser syner" när jag vaknar. Jag kan vakna av att en spindel, stor som en fotboll, står på mitt bröst i full gång att äta upp mig. Eller att det kryllar av myror i hela sängen. En natt stod det en struts bakom gardinen och en annan natt låg en snubbe som såg ut som Svullo bredvid mig i sängen. Jag vaknar, tror att jag drömmer.. gnor mig i ögonen, tror att jag inte drömmer och springer skrikandes iväg från det jag ser eller känner. Tills jag kommer på mig själv att det är min hjärna som spelar mig spratt.. eller tills Mathias berättar för mig att jag har en av mina drömmar igen.. Vad drömmarna/synerna beror på? Inte en jävla aning.. men har haft dom hela livet. Mer eller mindre.

En femte sak alltså, jag kanske ska minska ner siffran till fyra.. för detta var svårare än vad jag trodde.

JO! Jag tror att min gamla teddybjörn (som jag fick i julklapp av morfar för massa år sen) har känslor. Inte känslor som i Toy Story, men jag tror att han skulle bli besviken på mig om jag t.ex. kastade honom eller gav bort honom. Så han sitter på hyllan i vårat sovrum med Mathias studentmössa på sig.. i tryggt förvar. Tills våra barn kan ta hand om honom..


Shit, vad... bakom flötet.. jag verkar. Men jag är inte så konstig som man kan tro. Bara en skvätt.