Idag snackade vi samvete på jobbet, arbetskamraterna och jag, en arbetskamrat berättar att hon en gång (för hundra år sedan) var på Jysk och handlade två täcken till sina barn. Människan i kassan slog in fel, vilket gjorde att arbetskamraten bara behövde betala för ett täcke. Men hon sa inget om att det vart mycket billigare än väntat, utan tackade så mycket och knallade ut ur butiken.. och märkte i bilen att hon då bara behövt betala för just ett av täckena.
Jag.. hade nog inte gjort så. Jag hade gått in igen och berättat att det vart fel. Att jag hade betalt alldeles för lite, och att det måste vara nåt fuffens. Men när jag förklarade detta för mina arbetskamrater och den andra kamraten höll med den första kamraten vart jag helt förundrad. Gör folk så? Om det blir fel i kassan, berättar man inte det då..? Så att samvetet får sova gott under natten..?
Samma när en kompis hittade en plånbok med tiotusen riksdaler i (också det för hundra år sedan), med körkort och allt. Vi visste vems plånbok det var och jag tyckte att vi skulle lämna in den till polisen, men det tyckte inte min kompis. Hon delade istället ut en femhundring till alla som var med när hon hittade plånkan och behöll resterande sjuochetthalvttusen själv. Sen lämnade hon in plånboken till polisen..
Jag erkänner; jag tog emot femhundringen. Men plånboksägaren skulle ändå inte få tillbaka den, så varför skulle jag inte kunna få köpa lite nya kläder för'n? Mitt andra försvar är att jag gick i sexan och inte hade fått en fullt utvecklad hjärna än.
Men herregud vad mycket bättre det hade känts ifall man hade lämnat in plånboken, med kontanter och allt, och kanske fått en tusing i hittelön (för visst har man "rätt" till tio procent av det man hittar i "lön"?) istället för att oärligt behålla dom tiotusen kronorna och låtit den forna ägaren gå fattig..
Eller tänker jag helt snett?
Min mamma och pappa har iallafall lärt mig att gå efter samvete. Behandla andra som du själv vill bli behandlad. Inte för att det funkar i denna galna värld.. men man kan la försöka? Ungefär som ungen gör i filmen; Pay it Forward..?
Jag håller faktiskt med dig, om min make tycker att jag är från vettet. En gång fick jag tillbaka mer än vad jag betalade varan för. Först tänkte jag gå men jag hade inte samvete till det och maken vart jättesur; det var juh kassörskan som gjort fe så hon får skylla sig själv. Så tänker inte jag. Jag hoppas som du, att som man behandlar andra blir du själv behandlad.
SvaraRadera