Grannjävlar

Jag skrev just på Fejan om våra grannar, pensionärer på bottenvåningen. Både förra sommaren och nu i vår ett par gånger har vi stått utanför oss och försvarat en grabb (ibland fler) som skejtar på berget. Grabbarna tar fart uppifrån berget, trixar och har sig.
Visst! Skejtboarding är inte världens diskretaste sport/hobby, men vad gör det? Som senast har han/dom varit utanför runt 14:00. Visst om det var 02:00 på natten..? Men 14:00 på eftermiddagen?! Give him a break!

Förra sommaren kom kärringen med ett förslag dock; "Håll dig i parken och åk i gräset". Eh, va..? Till och med en annan tant sa till grannarna på skarpen; "Håll nu käften! Det är väl bra att killen är ute! Var inte så jävla tjurig! Fortsätt men vad du gör, och bry dig inte om vad hon säger, grabben!".
Grannarna menar att det ekar i hela deras lägenhet och att dom (FAKTISKT) har två av sina fönster mot berget. Vi har (FAKTISKT) alla våra fönster mot berget, PLUS båda våra balkongdörrar.. som dessutom måste vara vidöppna för att vi ska överleva på sommrarna. Det låter när han skejtar! Men vad fan gör det? Han gör det högst en timma eller två. Sen drar han vidare.
Här om dagen hotade gubben med att ge grabben stryk; "Om jag hade varit 10 år yngre! Tamigfan!"

Det är nästan att dom trycker örat mot fönstrena, för att ha något att klaga på. Att få lite spänning i sin tillvaro..

Idag när vi mötte tanten ute i parken när vi var ute med Vilma så började hon, vänd mot Mathias; "Dig är jag sur på. Du är så dum! Du måste förstå att det låter i hela våran lägenhet! Hundarna skäller hela tiden!", Mathias sa (lugn som en filbunke); "Jag står fortfarande för vad jag sa här om dagen. Det låter som fan i våran lägenhet också, men det är la bara att stänga av öronen? Och det där med hundarna.. varför inte säga till dom att sluta skälla istället?" Diskussionen (som innehöll lite fler ord) slutade med att kärringen sa till Mathias; "Du är ju så jävla spånad!".. End of discussion. Såå.. grannfejd! Spännande..

Om vi har gjort fel eller inte, det vet jag inte. Men träliga kärringar (och gubbar) kan vi flytta ut i skogen någonstans. "Välkomna till Tjuriga Pensionärers Paradis. Här ska det vara knäpptyst mellan alltid och alltid."

Förresten, vi är lite tacksamma över skejtgrabbarna. Förra sommaren skejtade dom ofta nere vid ena parkeringen här nedanför. Vilma var livrädd för dom (ljudet) så när dom såg oss så stannade dom upp och tog upp brädorna tills vi hade gått förbi.. Men vi sa till dom att det förmodligen inte var lösningen för hennes rädsla. Så dom fortsatte. Idag har hon vant sig vid ljudet och reagerar inte överhuvudtaget när dom åker utanför.. så tack för hjälpen! Vi blir lika stolta varje gång hon INTE blir rädd för skejtarna!

Med det säger jag god natt, och tack för mig och mitt gnäll!