Känsla

Jag älskar den där känslan som infunnit sig med ojämna mellanrum nu den senaste tiden; nästan en känsla av ångest. Ni vet när hjärtat drar ihop sig, det blir lite svårt att andas och tårarna bränner bakom ögonlocken. Ni hajar?
Men istället för att HA ångest så känns det som om kroppen (utan mitt godkännande) är påväg att spritta iväg i ren och skär glädje! Ni som känner mig vet; studsa på samma ställe, klappa händerna och skrynkla ihop hela ansiktet i samma stund som man pressar fram ett; "IIIIH" och skrattar.
Det känns som jag vilken sekund som helst skulle kunna börja böla, av glädje.. bara för att det känns bra.

Med risk för att låta tjatig; en till hund, ny lägenhet, annan stad, sagt upp mig från jobbet. BIG CHANGE! BIG BIG CHANGE!

Jag vet, jag tjatar. Men jag är så otroligt glad att våran flytt blev av! Vad roligt och mysigt när mamma och pappa, eller Ante och Selma, kommer och hälsar på. Dom sover över.. vi kan gå på fina promenader, kolla vattenfallen, shoppa på Överby, spendera KVALITÉTS-tid med varann! Att äta frukost tillsammans.. sitta ute på tomten och dricka kaffe.
Mathias brukar fnissa och påpeka; "Fatta vad du kommer vilja åka runt och visa dom grejer! Vattenfallen, Västra Tunhem, grottorna! Vi kommer inte ha en lugn stund!" JA, fatta! Jag får visa mina föräldrar och min bror någonstans som är "mitt". Förstår ni vad jag menar? Förmodligen inte.. för jag är nog bara dum som tänker så. Men det känns liksom som om jag kommer starta något "eget".. med Mathias och hundarna förstås.

Jag längtar. Jag längtar så jävla mycket.