Tycker inte om att gå. Det har jag aldrig gjort. Promenera är inget för mig.
Konstigt tycker ni. Vi som har hundar! Lugn, för deras skull så går jag. Men inte för någon annans. ;)
Men det har blivit lite värre sen jag blev gravid. Jag får liksom "sendrag" i ena ljumsken, eller typ.. äggstocken, om jag går för länge, för fort eller något liknande. Samma med min vänstra skinka. Den har jag skitont i (ibland). Haha, känner mig handikappad.. det gör - ibland - skitont att bara sätta på sig skorna. Jag vet inte om det är normalt när man är gravid. Jag blir inte nojig av det, jag tänker att det ska göra lite ont här och var. Jag har ju liksom en människa i magen.. då får man ha lite ont. Kroppen är inte van vid det. Men det är ju inte skönt när det gör ont.
Sen tänker jag, när det gäller graviditeten; så länge det inte gör så ont så jag inte kan stå upp så är det nog ingen fara.. Eller tänker jag fel då?
Jag får också ont lite här och var emellanåt. Speciellt om jag har rört mycket på mig, efter jobb och promenader får jag ont i ljumskarna. En annan sak jag har märkt är hur jäkla andfådd jag blir av precis allt. Att ta på mig mina kängor på morgonen är en riktig utmaning och trappor ska vi inte tala om. Är mer eller mindre död när jag gått upp för trappor. Jag har dessutom kommit på mig själv med att vagga när jag går, ser ut som en pingvin. :P
SvaraRaderaHaha, det är samma här. :P Blir andfådd av att sätta på hundarna kopplen. Vaggar gör jag också. :P Redan.. undra då hur jag går om sisådär 2-3 månader?
Radera