Klockan tio var det visning av vår (nuvarande) lägenhet. Det var ett helt gäng som kom och kollade in lyan. Alla ville hälsa på hundarna, och Ester ville hälsa på alla. På sitt egna lilla vis. Så jag hade jämt göra att hålla henne, så hon inte skulle hoppa omkull någon. Det hade ju varit ytterst pinsamt.
Ester blir ju så jävla lycklig om hon får uppmärksamhet, så hon bli alldeles till sig. Vi har dessutom inte riktigt lyckats få henne att inte hoppa. Hon är mycket duktigare nu, än någonsin. Men fortfarande så att hon baaaaraaa måååste fååå hoppaa liiite! Speciellt om man är för långsam ner med näven för att klappa på henne, så ska hon upp och möta den. Klappa mig, älska mig, jag avgudar dig, hej här är jag, se mig, rör mig, jag älskar dig!
Hon vet dessutom förmodligen inte att hon väger över 30 kg, och är allmänt klumpig. Hon ser sig som en liten knose i Vilmas storlek ungefär. Lilla, stora Ester..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar